Citronfjärilen 2.0 - En hommage till mitt älskade tonårsjag.
Jag vill påminna dej om att du är starkare än Bamse.
Jag skyndar mej för att torka även denna tår, denna tonårstår.
Vår gemensamma.
Jag försöker att hinna med.
Allt faller så fort och mina händer är för små. Försöker kupa dom till en sån där skål, men det går inte.
Jag ligger här och tittar på dig.
Utmärkt att jag har din fulla uppmärksamhet.
Varje gång.
Begriper inte vad som kan rättfärdiga den mängd gråt.
Jag vill påminna dig om att du är ful när du gråter.
Fåfängan bör hålla dig ifrån denna bölserenad.
Ogenomträngligt klet i ett försök att dölja dina demoner som ändå kulminerar ut i en ansiktserosion.
Jag vill påminna dig om att ingen orkar med dig. Inte någon.
Tacka vettja för det eminenta fluexetinet. FASS: "Avdomnande av starka känslotillstånd".
Jag vill påminna dej om att det är okej.
Jag ligger här och tittar på dig och upprepar mig som den trasiga Linkin Parks Meteora i hyllan, den du lyssnat isär under åren ikapp med din självömkan.
Du platsar inte i ett julmysterium precis.
Jag vill påminna dig om att det inte finns något festligt över dig, bortsett från maskeradutsmyckningen din uppsyn bär.
Inget mysterium.
Tvärtom väldigt lättlöst gåta.
Du trånar efter uppmärksamhet,
efter fånig, kladdig uppmärksamhet.
Till syftet i ära verkar lögnen vara din trogne snuttefilt och sagan om vargen din favorithistoria.
och försöker med allt.
Du vet inte om det, men jag kramar ofta om dej som den gosigaste nallebjörn där finns.
Jag sjunger zeko i potočić om och om igen precis så som mamma och nana gjorde så att du kommer tillbaka.
Jag ligger här och tittar på dig och undrar hur du uthärdar att vara du.
Jag vill påminna dig om att du flyttar runt som en vilsen nomad av en anledning.
Med största sannolikhet för att ingen uthärdar. Inte ens dina egna.
Lat. Omöjlig. Ohövlig. Onödig. Överflödig.
Synnerligt onödig. Synnerligt överflödig.
Men det har du ju förstås märkt.
Det måste du ha märkt.
Därav den höjda dosen. Bedra dig inte, egenskaperna lyser igenom även de högre milligrammen.
och saknar dej så mycket.
Jag saknar dej och jag saknar nana.
Jag saknar tills jag blir yr i huvudet ibland.
Jag saknar våningssängen innan den blev halv.
Det stora gräset när Enas tofsar studsade uppochner i vinden
och vi sprang runt och runt.
När vår familj var sej och du var mej.
Jag saknar våra somrar i Rijeka
när du, jag och nana var bästisar.
Jag ligger här och tittar på dig och tänker att du får skylla dig själv.
Du sviker de ringas engagemang, utsträckta händer du inte ens förtjänar slår du bort med den fräckaste fräckhet.
Jag ligger här och tittar på dig och tänker att du får skylla dig själv.
Du sviker dem alla återigen.
Jag ligger här och tittar på dig och tänker att du får skylla dig själv.
Ditt ogenomträngliga klet i ansiktet vittnade om en villighet. Vilken parodi du är.
Denna gång kom vargen i sin fulla prakt.
Jag vet att du glömt mej
och jag vet att du glömt dej.
Jag vill påminna dej om att jag inte ger upp.
Jag ska vara Bamse åt oss nu.
Jag vill påminna dej om du måste vara kvar.
Du måste vara kvar här
där alla färger kan bli vackra igen.
Du kommer att bli älskad och tröstad igen.
Du kommer att älska och trösta tillbaka.
Ta dina stora sköldar
och besegra tonåren, besegra den.
kommer alla dumma röster att falla.
Om du bara hör mej
så kommer det en dag där du står
och du tittar på citronfjärilen igen,
ser den lysande färgen
Jag kommer inte behöva
torka dom denna gång.
För att du & jag är kvar.
För att vi får leva på samma planet som just citronfjärilen.