Det är alltid valtider.

Varje år. Varje månad. Varje leende som blir. Varje leende som uteblir. Varje vecka. Varje gång vi ser. Varje gång vi tittar bort. Varje dag. Varje vänligt ord. Varje ont. Varje timme. Varje försakad tår. Varje torkad. Varje minut. Varje andetag.

Det är alltid valtider.

För att vi inte ska fortsätta på denna läskiga väg i förvirring, ängslan och rädsla, så behövs ett fokusskifte utifrån och in. Vi behöver vara många som bär facklan. Vi kan börja med dig och mig.

Två knappar: STOPP och REWIND.

Språket vi bör tala är från hjärta till hjärta. Vägen vi bör vandra är från huvud till hjärta. Med fågelperspektiv på världen är denna väg igensnöad. Det är alltså hög tid att börja ploga.

Hade vägen från hjärta till hjärta varit det givna, så hade inte brand efter brand behövts släckas både bildligt och bokstavligt. När ska vi lära oss? Vad ska krävas? 

Vi lever i villfarelser om vi tror att det viktigaste valet i landet är det vi gör var fjärde år. Vi tröstar oss med att vi gör något. Det spelar mycket liten roll om vi inte reflekterar över vilken grund våra resterande val gror på. 

Det stora börjar alltid i det lilla. 

Varje år. Varje månad. Varje leende som blir. Varje leende som uteblir. Varje vecka. Varje gång vi ser. Varje gång vi tittar bort. Varje dag. Varje vänligt ord. Varje ont. Varje timme. Varje försakad tår. Varje torkad. Varje minut. Varje andetag.

Så är det med det. 

Heja hjärtevägen och heja mänskligheten för vi har fortfarande lite tid att ploga.