Varje år. Varje månad. Varje leende som blir. Varje leende som uteblir. Varje vecka. Varje gång vi ser. Varje gång vi tittar bort. Varje dag. Varje vänligt ord. Varje ont. Varje timme. Varje försakad tår. Varje torkad. Varje minut. Varje andetag.

Det är alltid valtider.

För att vi inte vi ska fortsätta på denna läskiga väg i förvirring, ängslan och rädsla, så behövs ett fokusskifte utifrån och in, och vi behöver vara många som bär facklan och hjälps åt så att världen skiftar detta fokus på ett kollektivt plan.

Två knappar: STOPP och REWIND.

Språket vi bör tala är från hjärta till hjärta. Vägen vi behöver vandra är från huvud till hjärta. Med fågelperspektiv på världen är den vägen igensnöad. Det är alltså hög tid att börja ploga.

Hade vägen från hjärta till hjärta varit den givna vägen så hade inte brand efter brand behövts släckas både bildligt och bokstavligt. När ska vi lära oss? Vad ska krävas? 

Vi lever i villfarelser om vi tror att det viktigaste valet är det vi gör när vi kryssar i valsedlarna. Det är så vi övertygar oss själva "att vi gör något". Absolut är det viktigt att använda sin rösträtt, men det spelar mycket liten roll om vi inte reflekterar över vilken grund våra resterande val gror på. 

Det stora börjar alltid i det lilla. 

Varje år. Varje månad. Varje leende som blir. Varje leende som uteblir. Varje vecka. Varje gång vi ser. Varje gång vi tittar bort. Varje dag. Varje vänligt ord. Varje ont. Varje timme. Varje försakad tår. Varje torkad. Varje minut. Varje andetag.

Så är det med det. 

Heja hjärtevägen och heja mänskligheten för vi har fortfarande lite tid att ploga.