Om mig

LITE BACKSTAGE

Jag är till en stor del svensk och en ännu större del utländsk, med ursprung från Bosnien & Hercegovina. Bär min mix med tacksamhet och en stor portion stolthet.

Skratt är en central del i mitt liv och jag håller mitt barnasinne nära. Är inte beredd att spendera någon längre tid i miljöer och sammanhang där det inte blommar liv, inte bjuds på självdistans, sårbarhet eller kaffe.

LITE ON STAGE

Om jag ska rama in mig själv yrkesmässigt, så är jag verksam socionom sedan 2012 och har därefter byggt vidare inom ett brett spann på flertal områden under paraplyet; familj/relationer med bland annat barnsamtal, gruppledarutbildningar för både barn och föräldrar, anknytning och konflikthantering för att nämna några.

Efter ett par år av behandlingsarbete med familjer upptäckte jag coaching, vad det gjorde med mig på ett personligt plan, hur effektivt det är och lyfte därav blicken mer och mer åt det hållet. De coachinriktningar jag har utbildat mig inom är; livscoaching/parrelationer/grupp/familj, senast certifiering till KBT- & ACT-coach.

Senaste utbildningsfokus har varit holistisk hälsa, ledarskap och Human Design. 

HUR, VARFÖR & DÄRFÖR

Jag har arbetat med människor och socialt arbete under 10 års tid, varav de senaste 6,5 åren som behandlare med enskilda, familjer, barn och ungdomar inom ramarna för Socialtjänstens förebyggande arbete, ett arbete som under lång tid har känts oerhört meningsfullt för mig. Utöver min roll som behandlare, arbetade jag även med samarbetssamtal under fyra av dessa åren tills det försvann från kommunen. Det var väldigt synd på grund av två anledningar; jag älskade det och jag var bra på det. Det som sedan hände var att jag fortfarande kände att jag gjorde skillnad och var bra på det jag gjorde, men jag älskade det inte längre. Jag vill älska det jag gör och tycker att alla borde sträva efter det i högsta möjliga mån. 

En dag släcktes en del i mig och viskade att jag var färdig. Hela jag var dock inte överens med mig själv, speciellt inte då jag identifierat mig med "Nina, behandlaren" så länge. Det var ett spann på några månader där min inre röst gjorde sig påmind konstant, men en rädsla som satte stopp. Hur vågade jag ens tänka så, jag som egentligen hade det så bra? Speciellt i en tid av så mycket ovisshet i världen.

Jag fann mig i ett fint samtal med några kollegor en morgon, där vi helt oväntat kom in på samtalsämnen bortom det sedvanliga fikapratet, och glömde bort både tid och rum, så som det ofta är när sårbarheten gör sig närvarande. Plötsligt där och då fick jag klarhet från ingenstans; och orden "vet ni vad, det kan hända att jag säger upp mig idag" kom ut från min mun.

Det som kom till mig under samtalet var att jag innerst inne visste att jag behöver vara modig, att jag måste kasta mig ut. Det som verkligen är menat för mig, kommer aldrig att hända om jag inte vågar kasta mig ut med ovissheten kring ifall jag blir fångad. En klyscha, men en oerhört sann sådan.

En timme efter det fina samtal som ägde rum, lämnade jag in min uppsägningsblankett utan att ha den blekaste aning om var jag skulle ta vägen. Trots detta kände jag en otrolig lättnad och frid i kroppen över att ha tagit beslutet och hade dessutom all uppbackning från min partner, som sedan lång tid tillbaka gett mig grönt ljus att alltid välja utifrån glädje och meningsfullhet.

NUTID & FRAMTID

Jag hade plötsligt utrymme i mig själv att vidga mina vyer och söka mig till en värld jag inte har erfarenhet av rent yrkesmässigt, det kändes bara rätt och glädjefyllt. Tre veckor senare hade jag fått en ny tjänst inom kulturvärlden och som ringar på vattnet vågade jag även satsa på mitt egna. Idag får jag arbeta parallellt med mitt eget företag och min kreativitet och barnasinne inom kulturen, vilket för mig känns otroligt fint och är ett kvitto på att mitt mod lönade sig. När det kändes som läskigast, så vågade jag lita på mig själv och inte ta det logiska valet att vara kvar i tryggheten. Nu är jag där igen; jag älskar det jag gör.

Genom mitt liv har jag gjort mycket utifrån vad min känsla har talat om för mig att jag ska göra, med logik bortom horisonten på vinst och förlust och jag är överväldigande tacksam över att i skrivande stund kunna säga att jag är färdig med att klämma in mig själv i alla typer av roller som inte resonerar fullt ut med mitt inre, och jag hoppas att det så förblir. Min känsla och min intuition är det som gett mitt liv mening och skapat magi på ett sätt som förnuftet omöjligt kan förstå, en magi som jag vill använda mig av och sprida vidare på mitt alldeles egna sätt.

The intuitive mind is a sacred gift and the rational mind is a faithful servant, We have created a society that honors the servant and has forgotten the gift.

- Albert Einstein